Villas-Boas står ensam

Stackars André Villas-Boas. En 1–3-förlust borta mot Napoli var knappast vad portugisen behövde.

Chelsetränaren säger sig inte vara orolig över att få sparken och hävdar att han fortfarande har ägaren Roman Abramovitjs stöd.

Det är möjligt. Men då är det också det enda stöd han har.

Omklädningsrummet förlorade Villas-Boas för länge sedan. Frågan är om han någonsin lyckades vinna spelarnas förtroende.

Tränaren har försökt visa vem det är som bestämmer den hårda vägen. Han har inte dragit sig för att bänka Chelseas gamla garde till förmån för yngre förmågor. Många gånger har dock resultaten uteblivit.

Mot Napoli startade Villas-Boas med Lampard, Essien och Cole på bänken. Att Drogba fick spela berodde förmodligen främst på att Torres inte kan pricka mål från två meter.

Med facit i hand kan man konstatera att åtminstone någon i den bänkade trion borde ha fått starta matchen – allra helst ledaren Lampard i skadade lagkaptenen Terrys frånvaro.

Men så blev det inte. Och även om alla tre till slut byttes in så förlorade Chelsea åttondelsfinalen.

Spelarna är förresten inte de enda som har tappat förtroendet för Villas-Boas. När Chelsea kryssade mot Birmingham i FA-cupen i lördags sjöng supportrarna Jose Mourinhos namn på läktaren.

Brittiska medier frossar så klart i eländet. The Telegraphs fotbollsskribent Henry Winter ifrågasätter Villas-Boas taktiska kunnande och liknar honom vid en liten pojke som försöker lära sig att spela schack. ”Han såg förvirrad ut och kunde inte hantera motståndarens drag”, skriver Winter som bara är en i mängden av alla brittiska fotbollsreportrar som gör sig lustiga på tränarens bekostnad.

Att likna André Villas-Boas vid en liten korkad pojke är förstås oerhört raljant – och snudd på idiotiskt. Portugisen är inte någon oprövad dumbom plockad från närmaste korpserie. Han har vunnit såväl ligan som UEFA-cupen med Porto.

Faktum kvarstår dock: Villas-Boas har förtvivlat svårt att få ut någonting vettigt ur Chelseas spelarmaterial.

Problemen började dock långt innan Villas-Boas kom till klubben.

När portugisen tog över Chelsea gjorde han det med uppgiften att föryngra laget. Den föryngringen borde ha påbörjats för flera säsonger sedan. Nu har Chelsea hamnat i ett läge där nyckelspelarna börjar bli till åren (Drogba, Lampard, Terry) samtidigt som de ”halvgamla” spelarna håller för låg nivå.

Självklart kan inte Villas-Boas lösa problemen över en natt.

Roman Abramovitj har aldrig dragit sig för att sparka en tränare. Sedan ryssen tog över Chelsea har klubben spenderat en förmögenhet på tränare, den ena mer kortlivad en den andra. Carlo Ancelotti vann dubbeln under sin första säsong med klubben men fick ändå sparken när säsong två blev titellös. Abramovitj har en femårings tålamod. Ändå är det – paradoxalt nog – bara den lynnige ryssen som stöttar Villas-Boas i det här läget.

Det finns två anledningar. För det första har Abramovitj satt mycket prestige på spel i och med värvningen av Villas-Boas. Portugisen fick jobbet just för att föryngra (och förbättra) Chelsea och Abramovitj har hela tiden sagts att han ska få den tid han behöver till sitt projekt.

För det andra kostar det pengar att sparka Villas-Boas och ersätta honom med en ny tränare. Abramovitj må vara oerhört rik men UEFA:s nya ekonomiska fair play-regler kommer han inte undan. Chelsea kan inte längre spendera utan att också tjäna pengar. Klubben måste gå runt ekonomiskt och då håller det inte att anställa nya (svindyra) tränare var åttonde månad.

Personligen hoppas jag att Villas-Boas får stanna i klubben. Portugisen har knappast imponerat under sitt första halvår i London men jag tycker att han är värd mer tid. Jag tror att han får sitta kvar fram till sommaren. Om Chelsea skulle missa fjärdeplatsen och Champions league-spel nästa säsong är det dock förmodligen tack och hej.

Villas-Boas ska dock inte vara ledsen för det, Massimo Moratti tar säkert emot honom med öppna arma i Inter.